Claphaminstitutet fortsätter förljuga

I en artikel i Världen idag skriver Tuve Skånberg, direktor för Claphaminstitutet att hjärnan är skapad för religion och att det skulle vara ett problem för ateister. Jag tänkte titta på artikeln och avslöja lögnerna och det fortsatta propaganda-dravlet från de militanta kristna på Clapham-institutet. Är det inte märkligt att dessa kristna, vilka anser att deras religion är grunden för moral, ljuger så mycket för att försvara sina vidskepligheter?

Det är inte lätt att vara ateist. En av de största svårigheterna med en ateistisk livsåskådning är hur man ska förklara den allmänna förekomsten av religiös tro. Globalt sett är det bara en av tio som inte bekänner sig tro på en gudomlig makt. Tron är den normala mänskliga grundhållningen, inte otron. Varför då, kan man undra?

Tvärtom, det är jättelätt att vara ateist och påståendet att det skulle vara svårt att föklara förekomsten av religiös tro är naturligtvis lögn. Det finns en mängd forskning som förklarar hur religion är ett resultat att vår hjärnas överaktiva associationsförmåga (enkelt uttryckt). Jag har hittat två lättlästa essäer som jag kan rekommendera: The religious brain av Peter Q. Deeley och Religion: Bound to believe? av Pascal Boyer. Men vänta, det följer ironi av sällan skådat slag längre ner i artikeln:

Människans hjärna är skapad och förprogrammerad för religiösa upplevelser. Den slutsatsen kan dras ur en studie publicerad tidigare i år i artikeln Cognitive and neural foundations of religious belief, i tidskriften Proceedings of the national academy of sciences. (PNAS 2009 106:4876-488).

Detta skulle alltså utgöra en intellektuell uppförsbacke för ateisterna då religiösa fundamentalister till och med har forskning bakom sig:

Skulle vår gudslängtan och vår hjärnas beredskap för religiösa upplevelser vara den enda mänskliga drift och längtan som det inte finns någon faktisk grund för, och ingen relevant tillfredsställelse för? Ateisterna har onekligen en intellektuell uppförsbacke.

För det första går det inte att hitta artikeln med den referens de angett. Googlar man på den hittar man bara referenser till Claphampropaganda i olika former. Söker man däremot på artikelns titel så finner man den i PNAS. Ironin blir total, då det står följande att läsa i abstract:

Our results are unique in demonstrating that specific components of religious belief are mediated by well-known brain networks, and support contemporary psychological theories that ground religious belief within evolutionary adaptive cognitive functions.

Resultatet styrker alltså teorierna om att religiositet är ett resulat av adaptiva kognitiva funktioner som uppkommit genom evolution.

Här verkar vi alltså ha ett fall av medveten förvrängning av forskningsresultat i syfte att ge Claphaminstitutets propaganda ett sken av vetenskaplighet. Misslyckandet är uppenbart, men de räknar väl antagligen inte med att någon ska söka rätt på artikeln de refererar till, än mindre läsa den.

Mer propaganda

Det har varit tyst här ett tag, vilket somliga av er kanske tolkat som att Bunta ihop gått och dött, vilket icke är fallet. En liten dotter, omlokalisering och en välfylld arbetskalender har sett till att effektivt hålla mig borta från bloggandet. Dessutom har jag faktiskt inte hittat något som jag tyckt varit värt att spendera den lilla dyrbara fritid jag har på att blogga om. Som jag lovade i min första post, kommer inte den här bloggen att innehålla en massa navelskåderi och trivialiteter om vad som händer i mitt, relativt sett, betydelselösa liv. Tanken är att det ska vara åtmistone en del arbete och tankemöda bakom varje inlägg och att det ska innehålla något av värde. Vi får se om jag lyckas...

Per Ewert har inte bemödat sig med att svara på min kritik av hans "svar", vilket förstås är lite tråkigt, men inte särskilt oväntat.

Dock har han och hans vänner på Claphaminstitutet skrivit en insändare i Dagen. Jag tänkte för intressets skull titta på den lite mer ur ett propaganda-perspektiv och intressera mig för strukturen i skrivandet.

Vi kan börja med rubriken och första meningen:

Den kristne vet vad han tror - ateisten tror att han vet

Vi har egentligen ingen religionsdebatt värd namnet i Sverige. Alltför ofta händer det att man talar förbi varandra, och det är anmärkningsvärt hur i övrigt kloka och intelligenta personer kan bli så ytliga i sina argument och så styrda av känslor som när de argumenterar för sin ateism och mot tron.

Ordvrängeriet börjar direkt i rubriken genom att påskina att tron är mer ödmjuk än den tentativa vetskap som den vetenskapliga metoden (som trots allt är grogrund för ateismen) erbjuder. Ett solklart fall av att svartmåla essensen i vad en ateist menar när han säger att han tror att han vet något. Denna tentativa vetskap är baserad på en enorm mängd insamlad data och hundratusentals man-år av undersökningar runt världens beskaffenhet. Hittills har inga hypoteser om gudar krävts för att förklara materiens beteende och existens.

Artikeln ondgör sig över ett debattinlägg av Dan Larhammar, så de börjar i första meningen med att misskreditera hans person, genom att med en von-oben attityd konstatera att det inte förekommer någon religionsdebatt värd namnet från ateistiskt håll. Meningen tillför inget alls av substans till debatten, utan har som enda syfte att misskreditera motståndaren.

Dan Larhammar (Dagen 7 augusti) förnekar Sten-Gunnar Hedins tolkning (Dagen den 23 juli) av varför ateisterna är så aggressiva.

Notera användandet av ordet förneka, vilket direkt antyder att Larhammar är skyldig till något, medan den fromme Hedin däremot försöker sig på en tolkning. Läser man de båda artiklarna så är det snarare en ett försök till förklaring av de flesta ateisters tankesätt som Larhammar gör, medan Hedin knappast tolkar någonting, utan levererar i sin krönika en faktuell förklaring till varför "militanta ateister" är så aggresiva. Alla ateister är alltså aggresiva enligt artikelförfattarna.

Notera även polariseringen gärna man framställer i många artiklar (Ateist = aggresiv, militant - Religiös = from, ödmjuk). Detta är uttalade strategier som använts ett bra tag av de kristna tankesmedjorna i USA.

I stället levererar han en tolkning av varför människor tror: De är så rädda för ovissheten att de måste fylla ut den med påhittade sagor om övernaturliga väsen. Denna debatteknik där man från början bestämt sig för att motparten är inskränkt och fördomsfull är både ointressant och meningslös.

Här har de missförstått och dessutom felrepresenterat vad Larhammar skriver. Det är nämligen inte så att Larhammar lägger någon värdering i det faktiskt observerade beteendet hos människor att uppfinna "mentala snuttefiltar" vid osäkerhet. Han menar bara att religion troligtvis också är en sådan. Det är Clapham-gänget som lägger värderingen "inskränkt och fördumsfull" till denna väl dokumenterade företeelse.

Hedins exempel med apelsinen har Larhammar missförstått helt. Enligt hans logik är det endast konstaterbara orsakssammanhang som kan vara sanna, allt annat avfärdas som något vi vet är falskt.

Återigen en uppenbart medveten feltolkning. Larhammar talar inte om vad som är sant eller osant, utan erbjuder en förklaring till händelseförloppet som inte kräver en gud. En förklaring baserad på observerade och dokumenterade fenomen. Att sedan göra antagandet att denna förklaring är den mest troliga verkar tydligen vara ett tecken på binärt tänkande.

Återigen målar man upp bilden av den binärt tänkande ateisten, vilket är ett medvetet sätt att försöka misskreditera sina meningsmotståndare utan att bemöta argumenten över huvud taget. Jag börjar förstå vad de menar med att vi inte har någon "religionsdebatt värd namnet i Sverige"...

Men för en gudstroende människa står vetenskap och logik inte på något sätt i motsats till tron på Guds ingripande i världen. Tro och vetande är två sfärer som båda äger berättigande, och det är ingalunda någon omöjlig tanke att Gud skulle kunna verka också genom det till synes slumpartade.

Notera skillnaden i tonfall när man presenterar sin öppensinniga position. Alla är lika värda och ska ha likaberättigande...

Problemet med ateisternas argumentation är att de försöker dra in tron på logikens och vetandets område, för att sedan försöka vederlägga den med logiska bevis. Detta låter sig inte göras, liksom det inte heller är möjligt att i strikt mening bevisa Guds existens.

Det är faktiskt ett ganska litet antal ateister som påstår sig vederlägga guds existens med logiska bevis. Den absoluta majoriteten verkar anse att guds-hypotesen helt enkelt inte tillför något som förklaringsmodell och säger därför att det troligtvis inte finns någon gud. Detta är återigen ett klassiskt retoriskt knep där man tillskriver alla sina meningsmotståndare en position och sedan attackerar den. Som om ateister vore en homogen grupp som delade exakt samma uppfattning.

Miljarder människor tror på en högre gudomlig existens, vilket ur kognitiv aspekt borde intressera även en ateist, menar Hedin, i stället för att bara dumförklara alla dessa. Tron innebär ett medvetet sätt att leva ut och sätta ord på våra existentiella val och antaganden. Sådana val och antaganden gör varje människa i sitt vardagsliv, oavsett om vi kallar oss gudstroende eller ateister. Den kristna tron när den är som bäst är en stor tillgång i den viktiga processen att reflektera och vara beredda att ompröva och utvecklas som människor.

Hedins artikel använder en nästan-argumentum ad populum, men istället för att direkt använda majoritet som ett argument, väver man in det som ett retoriskt knep och nämner det i förbifarten för att tala om att ateister åtminstone kognitivt borde intressera sig för detta. Effekten blir emellertid densamma. Dessutom är det väl exakt detta ateister som diskuterar och debatterar gör. Återigen sätter man dessutom kollektivt en egenskap på alla ateister, dvs att de dumförklarar religiöst troende.

Detta åtföljs av en harang där Claphamisterna har det uppenbara syftet att försöka likställa ateism med tro, vilket är ett av de sämre argument religöst troende tidigare framfört rakt ut. Denna gång är det dock aningen mer kamouflerat.

Slutligen är det viktigt att påminna om att den kristna tron inte är något som vi troende i dag uppfunnit själva, utan något som kommit till oss. Det judiska folkets historia, personen Jesus, händelserna kring hans död och uppståndelse, de nytestamentliga texternas vittnesbörd samt kyrkans existens och utveckling under 2000 år är ett empiriskt underlag som inte kan viftas bort. Åtminstone så länge man inte har en dold agenda som syftar till att konsekvent misstänkliggöra en i grunden trovärdig världsbild som den kristna. Vi hoppas dock på en fortsatt saklig diskussion.

Det faktum att man under en väldigt lång tid trott på något och att den judiska tron delat upp sig i en mängd sekter under lång tid, innebär inte att det utgör ett empiriskt underlag för något annat än religionshistoria. Med Clapham-logiken borde hinduism vara än mer sann då den har dokumenterade rötter ännu längre tillbaka i tiden än kristendomen.

Ironin i de två sista meningarna är förbluffande. Man väver lite snyggt in antydanden om en sekulär konspiration (Snälla, kan ni inte tala om vilken den dolda agendan är och vem som står bakom? Jag avlider snart av nyfikenhet!) med ett faktuellt konstaterande att den kristna världsbilden är trovärdig. Naturligtvis behöver man inte styrka sina påståenden om att den är trovärdig, man behöver ju bara tro. I nästa mening hoppas de på en saklig diskussion!

Studerar man artiklarna är det uteslutande Larhammar som varit saklig och utan att angripa någons person beskrivit sin analys med stöd i vad vi faktiskt vet. Det är Claphamgänget som använder propaganda, tomma ord och vaga antydanden.

Den döda kanariefågeln

Efter att ha blivit uppmanad i ett mycket intressant inlägg på Lesswrong (en avknoppad blogg från Overcoming bias) blev jag inspirerad att komma med mitt bidrag i frågan som diskuteras.

Artikeln utgår från att man som rationalist och t.ex religions-kritiker bara angriper symptomen. I stället borde man angripa själva kärnfrågan, dvs hur man förhindrar att vidskepelse uppstår över huvud taget. Man likställer religion (eller astrologi, feng shui, rutgängeri, homeopati etc. etc.) med den döda kanariefågeln i kolgruvan. Kanariefågeln är död, då allsköns vidskepligheter florerar i samhället, men den är inte självdöd. Det finns en bakomliggande orsak vilken står att finna i vårt sätt att tänka, framför allt våra brister i att tänka rationellt.

Hur kan man få någon att bli en rationellt tänkande människa, fri från vidskeplighet, utan på något sätt beröra de vidskepligheter man kritiserar, bara genom att använda generella motoder runt rationalitet?

Premissen för artikeln är alltså att vi måste se till oss själva och vårt sätt att tänka för att kunna utrota vidskeplighet och lära oss att agera rationellt. Jag håller med i detta resonemang, men tycker samtidigt att det fortfarande är på sin plats att bekämpa individuella vidskepligheter och dess konsekvenser parallellt. Det långsiktiga arbetet att lära människor om rationellt tänkande är extremt viktigt för framtida generationer, men det kortsiktiga arbetet att motarbeta vidskeplighet har en större inverkan för att minska lidandet i människors vardag. En ytterligare orsak till att det kanske är bättre att lägga huvuddelen av energin på framtida generationer, är att de som idag har en vidskeplig världsbild är benägna att försvara den på gund av vår inbyggda ovilja att acceptera förluster. Detta gäller inte bara ekonomiska förluster, utan även förluster i nedlagd tid, energi och sociala sammanhang. Pekka S på orsakverkan skrev ett bra inlägg om loss aversion bias för ett tag sedan som föklarar fenomenet bra på svenska. Det har även tagits upp i ett avsnitt av SVT's hjärnstorm.

Ett bra avstamp på vägen mot att lära människor att agera rationellt, borde vara att försöka få dem att förstå att vi instinktivt är irrationella. Det finns mängder av forskning om våra inbyggda tendenser att agera irrationellt, en bra början är min favoritartikel på wikipedia som jag länkat till tidigare: list of cognitive biases. Vår hjärna är inte konstruerad för logiskt tänkande och rationella analyser av en situation vi befinner oss i. Evolutionen har sett till att våra instinktiva "ryggmärgs"-reflexer ofta är irrationella, som någon form av hårdkodad försiktighetsprincip. Detta har säkerligen räddat många av våra förfäder från verkliga faror, men har bi-effekten att vi bygger upp irrationella rädslor och förklaringsmodeller. Detta är ingenting som heller kan åtgärdas, alla drabbas av instinktivt irrationella reaktioner, även jag som hårdnackad skeptiker. Det vi däremot har kontroll över, är hur vi i efterhand analyserar våra reaktioner och att vi faktiskt tar oss tid att reflektera över hur vi agerat och varför. Det är även en bra metod att använda i vården av ett förhållande till en annan människa.

Men detta räcker inte hela vägen, eftersom vi inte kan analysera vårt irrationella beteende om vi inte vet hur vi kan kritisera det från ett rationellt perspektiv. När man förstår att man är en irrationell varelse, med ett biologiskt inbyggt motstånd mot att agera logiskt, är alltså lämpligen nästa steg att förstå logik. Personligen är jag mycket förtjust i bayesisk logik (varning för formler), som kan appliceras på otroligt många områden. Allt från diskussioner om politik till ekonomisk teori och debatterande av konspirationsteorier. Mycket förenklat kan man säga att det handlar om att sätta sannolikheten för ett visst utfall av en aktivitet baserat på tidigare utfall av samma aktivitet. Man kan egentligen säga att det är en enkel förklaring för hur den vetenskapliga metoden fungerar. Bayesisk logik har en mängd applikationer i samhället idag, som ett exempel kan nämnas något så trivialt som att många spamfilter tar hjälp av denna metod för att automatiskt avgöra om ett mail är spam eller inte.

Som jag nämnt i tidigare inlägg är de formella logiska felsluten bra att känna till för att förhindra att man ramlar i logiska fallgropar, eller låter sig luras av andra människors resonemang. Det är inte alltid lätt att upptäcka väl kamouflerade logiska felslut, vilket är anledningen till att jag anser att ett skeptiskt och kritiskt förhållningssätt är en bra utgångspunkt för att undvika att låta sig luras.

Mitt sista tips är att man ska lära av andras tidigare erfarenheter och begrunda detta när man möter ett nytt påstående. Hittills har naturliga förklaringar på observerade fenomen visat sig vara det ojämförligt mest tillförlitliga sättet att förklara hur världen är beskaffad. Som rationalist måste man ta detta i beaktande när någon kommer med extraordinära förklaringar på ett fenomen. Tidigare fenomen som betraktats som trolltyg och magi har visat sig ha helt naturliga förklaringar allt eftersom vi lär oss mer om vår värld. Sannolikheten att nya förklaringar på oförklarade fenomen ska vara av naturlig karaktär är därför överväldigande. Vissa kallar detta sätt att resonera för Ockhams rakkniv, men det är även en naturlig följd av Bayesisk logik.

Hur ska man då applicera detta för att nå ut till den breda massan? Ett exempel skulle kunna vara att man tar upp dessa ämnen i förenklad form i grundskolan eller gymnasiet. Utöver att bekämpa vidskeplighet och vanföreställningar, tror jag även att detta kan hjälpa elever att bättre förstå hur man applicerar kunskapen man inhämtar i skolan inom övriga ämnen och även i verkliga livet, där vi dagligen utsätts för budskap med fantastiska påståenden. Inte minst i form av reklam. Jag tror att detta ämnet skulle vara uppskattat, eftersom man kan göra det väldigt roligt och konfliktfyllt, men också för att det är ett ämne som berör alla människor. Man skulle till exempel kunna ha experiment i form av undersökningar i klassen som bas för att tala om kognitiva bias, eller tillsammans granska debattartiklar i ämnen som upprör och berör för att hitta logiska felslut. Utöver detta, tycker jag att det vore på sin plats att man tidigt i skolan lärde ut grundstenarna i den vetenskapliga metoden. Det ska inte behöva vänta till man hamnar på universitetet eller högskolan och det behöver framför allt inte göras krångligt och tråkigt.

5 tankar på vägen mot att bli en rationellt tänkande människa:

1. Förstå och begrunda din inbyggda irrationalitet
2. Förstå logiskt tänkande och logiska felslut
3. Granska faktuella påståenden kritiskt, oavsett vem de kommer från
4. Sök naturliga förklaringar i första hand
5. Förstå att dina medmänniskor lider av samma inbyggda irrationalitet som du och att de agerar därefter

Per Ewert svarar

Mycket oväntat har jag fått ett svar på mitt påhopp på Per Ewert, vilket förstås är mycket uppskattat. Det är alltid kul att sätta tänderna i nya dumheter. Per svarade via komentarerna i mitt inlägg, men jag tycker det förtjänar en plats på förstasidan. Och nej, det var inte hans briljanta argumentation som gjort att det tagit mig tid att besvara den, utan ett 3 månader gammalt flickebarn som upptar huvuddelen av min lediga tid...

Tack för mödan att sätta samman en replik till min artikel, även om jag nog tycker det var många ord men inte lika mycket substans. Som du ser när du läser närmare försöker jag inte alls ogiltigförklara evolutionsteorin (även om det självfallet finns flera punkter att diskutera kring den).

Du anför som jag ser det två argument till kritik mot min artikel:
1. Att betrakta universum som livstillåtande gäller bara det kolbaserade liv av vårt slag. Anra typer av liv skulle kunna uppstå i ett universum med andra konstanter.

Men detta påstående är felaktigt. Även om vi skulle se på exvs kiselbaserat eller t.o.m. arsenikbaserat liv skulle även de vara beroende av i stort sett samma värden, samma kraft i Big bang, samma fördelning mellan väte, helium och tyngre ämnen. Och så vidare.

Och 2: Liv kan uppstå av sig självt utan större problem och att "livsmolekyler" skapades via flera försök under en ogreppbar tidsrymd.

Påståenden av den typen bör du stödja detta med fakta. Och för att göra detta bör man rimligen citera välrenommerade forskare, men när jag gör detta avfärdar du det som en ogiltig appeal to authority-argumentation. Hur ska man annars göra för att understryka sitt resonemang med fakta??

Sammantaget ser jag inte att du har några hållbara argument mot min tes att universum och livet har en Designer. Titta gärna närmare på en mer djupgående argumentation i min bok "Vem tänder stjärnorna?" (smakprov på www.vemtanderstjarnorna.se )

Som någon påpekat finns alltid ett problem att bemöta kreationister, nämligen att ett felaktigt påstående som upptar en rad i kreationistens argumentation, ofta kräver flera sidor att förklara och bemöta. Jag ska göra mitt bästa för att förtydliga mina invändnignar mot farbror Ewerts artikel:

Tack för mödan att sätta samman en replik till min artikel, även om jag nog tycker det var många ord men inte lika mycket substans. Som du ser när du läser närmare försöker jag inte alls ogiltigförklara evolutionsteorin (även om det självfallet finns flera punkter att diskutera kring den).

Det kanske inte var avsikten, även om jag av naturliga skäl starkt ifrågasätter dina motiv, men tonen i din artikel ger definitivt sken av att du i princip förkastar hela teorin. Vi kan börja med premisserna för din argumentation och ta några axplock från din artikel:

"Men ateisten bortser då från Darwins insikt att hans teori, oavsett hur vattentät den var, inte förmådde förklara hela värden och dess historia."

"Låt oss därför hypotetiskt anta att Darwins teori skulle vara helt korrekt."

För det första, en teori som inte kan förklara allt behöver inte på något sätt vara felaktig. Faktiskt föklaras i alla vetenskapliga teorier bara en liten företeelse i världen och ämnar (mycket sällan) att förklara allt.

För det andra, man kan inte "hypotetiskt anta" att en teori är korrekt, eftersom en teori per definition är långt bortom stadiet för hypoteser. Om du inte känner till den semantiska skillnaden mellan innebörden av orden vetenskaplig teori och hur vi vardagligen använder ordet teori, så finns en alldeles utmärkt förklaring.

Dessutom är hela din argumentation att evolutionsteorin skulle stärka beviset för en Gud byggt på felaktiga premisser. Darwins evolutionsteori gör inte ens ett försök att naturligt förklara hur livet uppkommit, vilket inte heller är avsikten med den. Att Darwin i sin bok skriver att det är en skapare som blåst liv i ett "litet fåtal former, kanske bara en enda" är totalt irrelevant för byggandet av en teori runt fenomenet evolution. Darwin skulle även kunnat påstå att jorden är platt och att hans fekalier luktar rosor i sina böcker, men det som till syvene och sist överlever är de delar av teorin går att verifiera och falsifiera, inte vad upphovsmannen tycker. Du bygger utöver detta upp en falsk dikotomi-argumentation där man antingen måste förkasta evolutionsteorin, eller acceptera att det finns en gud, inga andra alternativ finns.

Jag anser för övrigt att det fegt av kreationister att fokusera så hårt på att kritisera dagens evolutionsbiologi utifrån Darwins personliga åsikter som finns nedtecknade i 150 år gamla böcker. De tankar och idéer om människor och världen som cirkulerade i samhället på den tiden är långt bort från vad vi idag skulle anse vara en human människosyn. Lika fegt vore det av mig att bedöma dagens kristna i Sverige efter hur kristna agerade på den tiden. Kanske bedömer Ewert en sekulär person efter samma principer som regerar inom religion, dvs att en urgammal bok ska diktera hur vi lever och lär? Den värsta sorten av denna typ av argumentation är de som via argumentum ad Hitlerum försöker hävda att evolutionsteorin är grunden till allt ont. Pinsamt Ewert. Mycket pinsamt...

Evolutionsbiologin idag har utvecklats till något som Darwin inte ens kunnat drömma om efter genetikens och cellbiologins framväxande. Darwin lade grunden till ett enormt forskningsområde som ändrats, byggts ut och inlemmat nya vetenskapliga discipliner och även lett till avknoppning av nya forskningsområden utanför biologin.

Åter till Ewerts "kritik" mot min kritik:

Du anför som jag ser det två argument till kritik mot min artikel:
1. Att betrakta universum som livstillåtande gäller bara det kolbaserade liv av vårt slag. Anra typer av liv skulle kunna uppstå i ett universum med andra konstanter.

Men detta påstående är felaktigt. Även om vi skulle se på exvs kiselbaserat eller t.o.m. arsenikbaserat liv skulle även de vara beroende av i stort sett samma värden, samma kraft i Big bang, samma fördelning mellan väte, helium och tyngre ämnen. Och så vidare.

"I stort sett samma värden" lämnar dörren öppen för mycken tolkning, vilket inte är önskvärt när man diskuterar vetenskap. Den rätta frågan att ställa är: -Vilka värden och hur mycket skulle de kunna skilja sig från de faktiska utan att liv (som vi känner till det) blir omöjligt. Men, för att börja från början kan vi kort summera och ta upp några argument som jag personligen tycker är starka, riktat mot argumenten för en skapare baserat på den antropiska principen. Jag har valt att översätta dem från ICC eftersom jag misstänker att mina länkar lätt blir olästa annars. Där finns även fina källhänvisningar och länkar om du önskar läsa ursprunget till argumenten, vilket jag vill rekommendera å det varmaste. I synnerhet med tanke på att det verkar som att du skrivit en hel bok med bland annat detta som premiss. Jag tänker inte bemöda mig med att hitta på särskilt många egna argument för att bemöta dina missförstånd och logiska felslut, eftersom de inte är nya och har bemötts åtskilliga gånger av personer som besitter en mental kapacitet långt över min.

- Om universum är så finjusterat för liv, varför är liv så extremt ovanligt i universum?

- Finjusteringsargumentet försvagas av det faktum att många fysiska konstanter är baserade på andra, vilket gör att den antropiska principen vilar på en grund av några få initiala förhållanden. Vidare kan olika initiala föhållanden leda till, i stort sett, samma resultat, ett exempel är initial-massan hos stjärnor och hur tunga metaller skapas i dem.

- En intelligent designer är inte en logisk slutsat av finjustering. Finjustering säger ingenting om motiv eller metoder, något som krävs för att definiera design. (Att livet är så sällsynt och tagit sådan fantastisk tid på sig att uppkomma är ju ett argument mot att liv är ett motiv för design).

- Den antropiska principen är faktiskt ett argument mot en omnipotent skapare. Om gud kan göra vad som helst, borde han kunna skapa liv i ett universum där förutsättningar för liv inte finns.

Och 2: Liv kan uppstå av sig självt utan större problem och att "livsmolekyler" skapades via flera försök under en ogreppbar tidsrymd.

Påståenden av den typen bör du stödja detta med fakta. Och för att göra detta bör man rimligen citera välrenommerade forskare, men när jag gör detta avfärdar du det som en ogiltig appeal to authority-argumentation. Hur ska man annars göra för att understryka sitt resonemang med fakta??

Till att börja med bör vi nog reda ut ytterligare ett av dina missförstånd. Appeal-to authority innebär att du använder en persons auktoritet inom ett område (att leda kartläggning av genom) till att stärka uttalanden som denne person gör inom andra områden (huruvida liv är designat eller inte). Hade du hänvisat till en vetenskaplig peer-reviewad artikel som denne person hade skrivit i ämnet, hade det varit en helt annan sak. Jag hoppas verkligen inte att dina missförstånd sträcker sig så långt att du tror att man (generellt sett) inom naturvetenskapen blint litar på någons ord bara för att de tidigare publicerat något vettigt. Upprepbara, verifierbara fakta är det som ger tyngd åt en argumentation.

För att understryka detta påstående med fakta, skulle jag vilja hänvisa till Wikipedias fantastiska artikel om abiogenes där referenslistan torde vara nog för att ge dig kvällsläsning ett bra tag framöver. Värt att notera är att abiogenes och livets uppkomst är områden där mycket forskning fortfarande återstår och många frågor ännu är obesvarade. Det betyder inte att det är omöjligt eller osannolikt för det. Baserat på vad vi hittills vet om världen är det faktiskt långt mycket större sannolikhet för att det faktiskt finns en naturlig (om än komplicerad) förklaring till uppkomsten av liv än att en gud ingripit. Och försök inte komma med futtiga invändningar om en "intelligent designer" när vi alla vet att det är den judeo-kristna guden du önsketänker dig som skapare.

Sammantaget ser jag inte att du har några hållbara argument mot min tes att universum och livet har en Designer. Titta gärna närmare på en mer djupgående argumentation i min bok "Vem tänder stjärnorna?" (smakprov på http://www.vemtanderstjarnorna.se/)

Nej, du gör ju inte det. Tyvärr beror det knappast på mina argument, utan snarare på din dogmatiska tro starkt fördömer ifrågasättande och rationellt tänkande. Jag undanber mig dina försök att finna svaret på frågan Varför, när det enkla svaret är: -Frågan är överflödig. Det är magiskt tänkande att tro på ett syfte eller en vilja bakom allt som sker.

Bli en ihopbuntare du också!

För att förtydliga och reda ut eventuella missförstånd, bör jag kanske informera om att min uppmuntran alltså inte innebär att jag vill gå lika långt som den inavlade norrländska farbrorn i sketchen och bunta ihop och slå ihjäl en massa människor. Jag är en fredlig människa och av åsikten att motsättningar ska lösas via diplomati och diskussion. "Där vettet tar slut tar våldet vid" är en devis jag försöker leva efter. Det jag önskar bunta ihop och slå ihjäl är föråldrade trosuppfattningar och tankesystem som leder till förtryck.

Det har i den svenska skeptiska bloggosfären dykt upp skeptikerskolor och liknande artikelserier på senaste tiden. Jag ämnar inte försöka göra om det gedigna arbete som redan är utfört utan vill här göra ett litet försök att samla ihop dem, samt att göra lite tillägg med matnyttiga länkar.

Till att börja med, givetvis, skeptikerskolan del 1 och del 2 på Tankebrott. Jag misstänker att det kommer en hel del fler artiklar i denna serie mycket välskrivna och grundligt gjorda utforskningar av galenskap.

Att argumentera för sin sak
En bra utgångspunkt, innan man ens bemöter sakfrågan i ett argument, är att undersöka huruvida premisserna för argumentet är korrekta. Har det gjorts några logiska felslut när man kommer fram till sitt argument eller på det sätt man bygger upp sitt argument? En av mina favoritartiklar är Wikipedias List of logical fallacies. Här kan man läsa om de absolut vanligaste logiska felslut som förekommer, samt varianter på dem. Det svåra, som kräver mycket övning, är att kunna identifiera dem i andras argumentation, samt givetvis att försöka undvika att använda dem i sin egen. Att studera sina egna argument genom ett "felslutsfilter" kan göra att man får formulera om eller slopa sina argument. I bästa fall kanske till och med byta ståndpunkt i en fråga.

Den bästa förklaringen på svenska jag sett, som tydligt exemplifierar många av dessa logiska felslut, är Tankebrotts genomgång av logiska felslut och argumentationsfel:

Del 1 - Del 2 - Del 3 - Del 4

Att förstå hur månniskan upplever världen
Relativt tätt knutet med logiska felslut är konsten att förstå hur människan upplever världen och att vår hjärna faktiskt inte alls är gjord för att tänka logiskt. Alla människor lider, i större eller mindre utsträckning, av förutfattade meningar eller vinklingar av verkligheten på olika plan (Det engleska ordet bias är egentligen bättre. Det finns tyvärr ingen bra svensk översättning med ett ord). Återigen måste jag hänvisa till en alldeles förträfflig artikel på Wikipedia, nämligen list of cognitive biases. Jag ansser att en grundförutsättning för att vara skeptiker innebär att man måste förstå att människor tolkar världen genom ett filter av förutfattade meningar och felaktiga tolkningar. Detta måste vara utgångspunkten för att förklara det till synes oförklarliga, men kan även appliceras på en mängd olika områden, som t.ex. ekonomi, beslutsfattande och spelteori. I samma veva vill jag passa på att nämna den alldeles utmärkta bloggen Overcoming bias, där det diskuteras bias, bayesisk logik och AI-forskning. En liten varning för Eliezer Yudkowskis inlägg som kan tendera att bli långa och utdragna, medan Robin Hanson däremot brukar kunna uttrycka sig mer kort och kärnfullt.

Är man förtjust i att läsa böcker, kan jag rekommendera en på svenska: Osunt Förnuft av Olav Hammer. Tyvärr verkar den inte längre finnas att tillgå på bokhandlar, men jag fick tag i min kopia via Antikvariat.net, där det i skrivande stund finns 6 exemplar att tillgå till en rimlig kostnad. För piraterna i läsekretsen kan jag meddela att jag har hört att den även finns som audiobok på The pirate bay.

Sista tipset i den här kategorin får bli Mind Hacks, en fantastiskt bra blogg om neurologi och psykologi med ett visst skeptiskt inslag.

Kreationister och deras argument
Det kan ibland synas lätt att debattera spökjägare, medium och homeopati-förespråkare i jämförelse med kreationister och Intelligent Design-förespråkare, då de senare ofta försöker sig på att förvanska goda vetenskapliga resultat till att passa ihop med deras idéer. Dessutom är de, i jämförelse med förstnämnda, betydligt fler och har mer medel till förfogande att sprida sina halvsanningar med. Det gamla knepet att upprepa lögner tillräckligt mycket i hopp om att de ska tas för sanningar verkar vara ett av deras främsta vapen. Detta har fått sådan omfattning att det faktiskt gjorts ett indexerat register över deras argument och hur man kontrar dem: An index to creationist claims.

På svenska har det gjorts en otroligt bra artikelserie på Terra Incognita, som angriper kreationisternas argument ur ett geologiskt perspektiv i tema: Geologi & kreationism:

Synen på vår planet
Syndafloden
Problemet som inte finns
Tidsbegrepp
Vår farliga värld
Sprickor i tiden

Förhoppningsvis kommer vi att få se fler artiklar från Terra på detta tema i framtiden.

Slutligen vill jag puffa för en kanonbra svensk blogg, som på veckobasis tar upp skeptiska nyheter och även gör egna utredningar inom diverse områden som behöver granskas under den skeptiska luppen: Orsakverkan

Dåliga argument, dem borde ni snart själva kunna bunta ihop och slå ihjäl...

Kommer jag bli olaglig?

Tydligen har ett organisation av 57 "muslimska nationer" (hur bisarrt är det inte att tilldela en hel nation en religionstillhörighet?) lyckats få igenom första stegen mot ett FN-stött förbud mot förtal av religion. Det skulle i princip innebära att någon som jag skulle vara i riskzonen för att, helt FN-sanktionerat, hamna i fängelse. Det finns redan många idag som är frihetsberövade efter att ha blivit anklagade för hädelse, skillnaden skulle nu vara att en regim som den i Iran (eller USA för den delen) helt med FNs goda minne skulle kunna fängsla meningsmotståndare och hänvisa till den här lagen.

Jag har hela tiden tyckt att humanisternas utspel om avskaffandet av religionsfriheten (Något i stil med: Varför ska religiösa ha dubbla rättigheter? Räcker inte yttrandefriheten?) har varit en smula löjeväckande och gett en bild av humanisterna som ett gäng mediakåta gaphalsar. Men när man ser denna typ av utspel, i ett såpass tongivande organ som FN, blir jag lite fundersam om det ändå inte finns en poäng i deras argumentation.

Precis som artikeln antyder, kan detta även få mer långtgående konsekvenser. Eftersom det inte är religiösa människor den söker att "skydda" mot förtal, utan skydd mot kritik av själva religionen i sig, innebär det att man på något sätt legalt måste komma fram till att det som religionen predikar är absolut sanning. Detta eftersom definitionen av förtal innefattar att det man säger måste vara osant för att kunna klassas som förtal. Problemen finns således inte bara demokratiskt, i den mening att allt måste kunna debatteras och kritiseras i ett öppet samhälle, utan även på ett logiskt plan. Flera religiösa övertygelser emotsäger dessutom varandra, men ändå ska de alltså alla bedömas som sanning. Förslaget skulle troligtvis även gå stick i stäv med de FN-resolutioner som innebär åsiktsfrihet och yttrandefrihet, eller åtminstone innebära en stor begränsning av dessa rättigheter.

När länder med en majoritet av muslimska medborgare, eller en majoritet av muslimer vid makten, går samman i FN för att göra denna typ av utspel, kan man starkt misstänka att de ämnar använda FN som skydd för att mer effektivt kunna verkställa förföljelse av meningsmotståndare inom sina egna länder. Det är ju ingen hemlighet att de muslimska teokratierna tillhör de länder där de mänskliga friheterna är som mest begränsade.

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet, dem ska man definitivt inte bunta ihop o slå ihjäl...

Läste om detta på Pharyngula...

Kulturrelativism och feminism

För ungefär ett år sedan besökte jag en "debatt" mellan humanisternas posterboy Christer Sturmark och söderhöjdskyrkans andlige ledare Stefan Swärd. Det blev inte särskilt mycket till debatt, då Christer (bortsett från jag själv) troligtvis var den enda fritänkare/skeptiker/humanist/ateist i rummet. Det var snarare en utfrågning om vad humanisterna egentligen står för, mycket baserat runt vad Christer skrivit i sin bok Tro och vetande 2.0. Stefan hanterade samtalet föredömligt och tonen i själva "debatten" var mycket god. Man kom faktiskt till och med överens om att tillsammans skriva en debattartikel om kulturrelativismen och hur den blundar för hur extrema religiösa åsikter bryter mot våra grundläggande friheter. Antagligen gick man i artikeln inte lika långt i sin kritik som både Sturmark eller Swärd hade velat, då den givetvis var en kompromiss. Det slutade med ljumma fördömanden av marginella företeelser som Plymouthbröderna och kritik av islam i länder långt borta från Sverige.

Detta var antagligen ett modigt drag av Swärd, då intern-kritik inte varit kristna rörelsens främsta kännetecken. Det ska i ärlighetens namn tilläggas att kritiken börjat komma fram på ett annat sätt i och med det ökande bloggandet. Tyvärr intriktas kritiken mest åt interna angelägenheter och i betydligt mindre utsträckning de stora frågorna rörande hur man ska förhålla sig till värderingar, även om det givetvis finns undantag.

Jag skulle vilja extrapolera deras debattartikel, speciellt efter att ha sett UR-programmet Skolfront om kulturkrockar i skolan, till att handla om hur de religioner som finns i Sverige idag sitter som en sandpappers-valla på framstegsskidorna för mänskliga rättigheter. Bara det faktum att religiösa dogma helt plötsligt börjat kallas "kultur" är för mig helt obegripligt.

De relativistiska idéerna, som fått så starkt fotfäste inom svensk politik och media, riskerar att urholka mycket av det som uppnåtts de senaste 100 åren vad gäller jämställdhet och jämlikhet. Man pratar om att bemöta religioner och kulturer med respekt och ömsesidig förståelse, vilket givetvis är totalt omöjligt när de religösa fantasierna har just det motsatta syftet. När de verkar för förtryck och mot ifrågasättande finns ingen möjlighet till dialog. Men det Svensson-ljumma förhållande att aldrig vilja uppröra eller stöta utnyttjas av allehanda skrifttroende vettvillingar att fortsätta sprida sin medeltidsideologi. Det är vämjeligt att se hur många unga vänster-människor som i sin inklusionsiver försvarar de dogmatiska trosuppfattningar som förtrycker kvinnor, som om de helt glömt bort sin historia. Som om jämställdhetskampen aldrig ens startat. Man tar sina rättigheter för givet och hindrar feminismen att flytta fram sina positioner i strävan för ett mer jämställt samhälle.

Skulle någon våga tala emot dem, stämplas man antingen som främligsfientlig om man vågar sig på att anklaga islam, eller någon form av åsiktsfascist i det fall man attackerar "kristna värderingar". Lokala politiker ges beröm för att man lyckats ordna så att de stackars muslimska barnen ska slippa vara med i simhallen eller lyssna på, gud förbjude, musik. Frikyrkopastorer kokar ihop allehanda lögner om att homosexualitet leder till djursex och att det minsann är bögarnas fel att AIDS finns. De spritt språngande galna fundamentalisterna i sveriges frikyrkor vill ta bort rätten till abort och sprida sina "kristna familjevärderingar" (Läs: "Knip käft, stå vid spisen och föd barn, kärring!"). Alla dessa kränkningar av mänskliga rättigheter låter vi ske i kulturrelativismens namn.

Jag tycker det är dags att sluta mjäka med fundamentalister och låta relativismen inför "kultur" och religion dö. Jag vill leva i en värld där jag kan säga till en galenpanna att dennes åsikter är förkastliga och oacceptabla, utan att bli uthängd som rasist eller kränkare. Religionsfrihet innebär att var och en är fri att tro vad de vill, eller fri att inte tro på något alls. Det betyder inte att religiösa idéer och vanföreställningar är immuna mot kritik.

Överdrivna kulturrelativistiska idéer, dem ska man bara bunta ihop o slå hjäl...