18 februari 2009

Tragik i Pakistan

Det här inlägget ägnar jag åt de ljumt religösa av alla trosriktningar, som vägrar tala ut mot konsekvenserna av fundamentalism, oavsett religion. I norra delen av Pakistan, i Swat-dalen har talibaner härjat det senaste åren. Först nu börjar man på allvar rapportera om det i nyheterna. Flickskolor har bränts, all form av underhållning har förbjudits och de som inte lyder har har gått ett våldsamt öde till mötes. Nu verkar det som att de får sin vilja igenom och den pakistanska regimen tillåter att Sharia-lag införs i området.

Det är för mig ofattbart hur det främst är sekulariserade människor, eller fundmentalister av motsatt trosriktning som vågar kritisera de mest avskyvärda formerna av vidskepelse. Medan de flesta religiösa i västvärlden hävdar att deras religion är fridsälskande och förbrödrande, tiger de stilla när ohyggliga brott begås i samma religions namn långt bort från deras trygga villaförorter. "De har ju förstått fel!" eller "Jag kan inte hållas ansvarig för hur andra tolkar min religion. Jag tolkar den ju rätt.". Ni borde stå på barrikaderna och försvara er position tills era röster blev hesa! Ta ansvar för vad de sagor ni så högt värderar faktiskt innehåller. Eller håller ni kanske innerst inne med?

Det är knappt att ens medierna vågar uttala sig kritiskt. Sällan ser man så politiskt korrekt skrivna artiklar som när det handlar om vansinnesdåd begågna i religionens namn. Man verkar extra rädd att kritisera de muslimer vars terrorhandlingar uppenbarligen haft avsedd effekt. Likt mobbingoffer på skolgården verkar de huka för budskapet som bankats in; "Knip käft, annars blir det mer stryk!"

Tyvärr är det inte alltid lika uppenbart som i Swat-dalen, där människor blir mördade för att de inte lever enligt rätt sorts vidskepligheter. Kristendomen har sina fundamentalister som sitter på andra sidan Atlanten och skickar bombplan att bomba muslimer eller andra som inte vältrar sig i dyn för att få amerikanernas gillande. Katoliker i Afrika understödjer folkmord i Rwanda, där rädda människor som sökt fristad i kyrkorna istället blev instängda i heliga slakthus. Offrade till en osynlig tyrann, för att de hade fel etnicitet.

Jag kom att tänka på detta då jag tittade på den senaste bildserien från Boston Globes "The big picture". Det är bilder som nästan alltid lyckas beröra.

Den här gången vill jag inte bunta ihop något. Jag vill bara gråta en ilsken, bitter tår för de flickor som berövas en framtid i Pakistan och alla de barn som får växa upp i en värld utan musik och dans.

4 kommentarer:

  1. Det är just den interna kritiken vi behöver mer av. Visst är det bra att du och jag reagerar, men vår kritik påverkar nog främst de utomstående. Intern kritik är troligtvis mycket svårare att avfärda.

    SvaraRadera
  2. Efter att ha läst dina inlägg kan jag inte annat än att förundras över hur väl du uttrycker exakt vad jag tycker. Jag kommer att följa din blogg från och med nu.

    SvaraRadera
  3. Tack för de orden! Det motiverar mig att fortsätta skriva.

    SvaraRadera
  4. Kul med ännu en skeptikerblogg!
    Keep it up.
    Hittade dig via orsakverkan.
    /Daniel

    SvaraRadera