Knappast schizofren

Mats Selander, en lärare från den kristna fundamentalistorganisationen Credoakademin, beskriver på Newsmill den svenska "abortkulturen" som schizofren. Detta i samband med ett uppmärksammat fall där en kvinna gjort abort två gånger då hon fått reda på att fostret är en flicka och överläkaren haft svårt att veta hur man ska ta ställning till saken.

Han öppnar med en pinsam jämförelse mellan kor och människor och konstaterar att liberaler och feminister inte gör samma jämförelser mellan kön när det gäller djur. Ergo, vi behandlar människor på ett annorlunda sätt än djuren. Uppenbarligen ett försök att misskreditera den logiska slutsatsen från en samlad vetenskap att människan också är ett djur. Detta är förstås något som fundamentalisterna gör sitt bästa att förneka, eftersom det inte stämmer överens med deras tro på att den galna folkmördaren i skyn bryr sig om oss människor i minsta detalj eftersom vi är "utvalda" att regera över allt i världen.

Det mesta är det gamla vanliga abortmotståndar-tramset, där normalt sett det enda egentliga alternativet som presenteras är adoption. Det finns mängder med mer vältaliga än jag som skjutit denna lösning i sank.

Det stora problemet med artikeln är dock den underton den har och de antaganden man gör om människor som värnar om rätten till abort. För det första antar man att man måste inta absolutistisk inställning i frågan. Dvs, att en abortförespråkare inte kan se abort som något tråkigt, utan som ett neutralt ingrepp att jämföra med ett besök hos tandläkaren. Jag är helt övertygad om att de allra flesta inte ser företeelsen på det här sättet. Det är förstås inte konstigt att en religiös fanatiker tillskriver sina motståndare dessa egenskaper, eftersom det är ett så självklart sätt för dem själva att se världen.

För det andra är det inte schizofrent i den mening att man med en liberal världssyn har något egentligt problem att hantera frågan. Man ställer två jämlikhetsfrågor mot varandra (rätten till abort och lika rättigheter för män och kvinnor) och man antar att det ska behöva göras en bedömning om vilken som är viktigast. Vad det handlar om här är ju inte att den ena övertrumfar den andra, utan att rätten till fri abort i det här fallet uppenbart missbrukas. För att slita ytterligera på en gammal klyscha: rättigheter innebär skyldigheter.

För det tredje, man rör inte det som är kärnan i hela debatten, dvs varför aborter utförs. När en fundamentalist vill förbjuda abort gör han i samma veva antagandet att abort inte skulle behövas om man levde efter just hanns dogmatiska villfarelser om hur världen borde vara beskaffad. I de teokratier där religionen har störst inflytande över politiken har också mänskliga rättigheter och friheter fått stå tillbaka, det är nämligen inte förenligt med de flesta religioner att tänka fritt. Den judiska sekt som har störst inflytande i norra Europa och västvärlden, kristendomen, varnar till och med för evigt död och plåga för den som vågar tänka rationellt och ifrågasätta. Detta är ett väldigt vanligt inslag i de allra flesta religioner, som givetvis har syftet att stärka religionens makt med hot om ett helvete vars existens man aldrig kan verifiera.

Den absoluta lösningen med förbud som abortmotståndarna förespråkar är inte rimlig. Däremot kan vi arbeta för att minska antalet aborter, oavsett skäl. Utbildning i familjeplanering och preventivmedel, sexualundervisning, arbeta för minskad fattigdom och ökad jämställdhet. Det är förstås lätt att förstå varför de religiösa abortmotståndarna inte tycker det är en bra lösning. Religionens konstanta skambeläggande av (främst kvinnors) sexualitet och synen på kvinnan som en varelse underkastad mannen är inte bara ett problem i de samhällen som lever enligt medeltida normer. Det förekommer i en icke obetydlig grad i moderna frikyrkor bland både unga och gamla idag, i Sverige.

Det är också intressant att notera att Selander inte på något sätt försvarar jämställdheten, faktiskt lika lite som han försvarar rätten till abort, utan verkar tala om den i nedvärderande ton som en "politiskt korrekt" åsikt.

Som någon påpekade för mig igår, är dessa tokiga fundamentalister relativt få i Sverige och saknar egentlig makt om man gör en jämförelse med t.ex USA. De är dock väldigt högljudda och verkar få vind under sina vingar när man i Sverige ser ett större stöd för värdekonservativa, nationalromantiska åsikter. Med en frikyrka som sneglar åt katolicismen (ja, jag läser även kristna bloggar) och ultrakonservativa partier som får allt större stöd finns anledning till oro. Det var en av anledningarna till att jag började blogga. Kan man inte resonera med dem så är det bra om de ser att det finns många som biter ifrån när de spyr ut sina lögner och villfarelser.

Absolutistiska idéer och teokratiska vanföreställningar, dem ska man bara bunta ihop o slå hjäl...