22 februari 2009

Kulturrelativism och feminism

För ungefär ett år sedan besökte jag en "debatt" mellan humanisternas posterboy Christer Sturmark och söderhöjdskyrkans andlige ledare Stefan Swärd. Det blev inte särskilt mycket till debatt, då Christer (bortsett från jag själv) troligtvis var den enda fritänkare/skeptiker/humanist/ateist i rummet. Det var snarare en utfrågning om vad humanisterna egentligen står för, mycket baserat runt vad Christer skrivit i sin bok Tro och vetande 2.0. Stefan hanterade samtalet föredömligt och tonen i själva "debatten" var mycket god. Man kom faktiskt till och med överens om att tillsammans skriva en debattartikel om kulturrelativismen och hur den blundar för hur extrema religiösa åsikter bryter mot våra grundläggande friheter. Antagligen gick man i artikeln inte lika långt i sin kritik som både Sturmark eller Swärd hade velat, då den givetvis var en kompromiss. Det slutade med ljumma fördömanden av marginella företeelser som Plymouthbröderna och kritik av islam i länder långt borta från Sverige.

Detta var antagligen ett modigt drag av Swärd, då intern-kritik inte varit kristna rörelsens främsta kännetecken. Det ska i ärlighetens namn tilläggas att kritiken börjat komma fram på ett annat sätt i och med det ökande bloggandet. Tyvärr intriktas kritiken mest åt interna angelägenheter och i betydligt mindre utsträckning de stora frågorna rörande hur man ska förhålla sig till värderingar, även om det givetvis finns undantag.

Jag skulle vilja extrapolera deras debattartikel, speciellt efter att ha sett UR-programmet Skolfront om kulturkrockar i skolan, till att handla om hur de religioner som finns i Sverige idag sitter som en sandpappers-valla på framstegsskidorna för mänskliga rättigheter. Bara det faktum att religiösa dogma helt plötsligt börjat kallas "kultur" är för mig helt obegripligt.

De relativistiska idéerna, som fått så starkt fotfäste inom svensk politik och media, riskerar att urholka mycket av det som uppnåtts de senaste 100 åren vad gäller jämställdhet och jämlikhet. Man pratar om att bemöta religioner och kulturer med respekt och ömsesidig förståelse, vilket givetvis är totalt omöjligt när de religösa fantasierna har just det motsatta syftet. När de verkar för förtryck och mot ifrågasättande finns ingen möjlighet till dialog. Men det Svensson-ljumma förhållande att aldrig vilja uppröra eller stöta utnyttjas av allehanda skrifttroende vettvillingar att fortsätta sprida sin medeltidsideologi. Det är vämjeligt att se hur många unga vänster-människor som i sin inklusionsiver försvarar de dogmatiska trosuppfattningar som förtrycker kvinnor, som om de helt glömt bort sin historia. Som om jämställdhetskampen aldrig ens startat. Man tar sina rättigheter för givet och hindrar feminismen att flytta fram sina positioner i strävan för ett mer jämställt samhälle.

Skulle någon våga tala emot dem, stämplas man antingen som främligsfientlig om man vågar sig på att anklaga islam, eller någon form av åsiktsfascist i det fall man attackerar "kristna värderingar". Lokala politiker ges beröm för att man lyckats ordna så att de stackars muslimska barnen ska slippa vara med i simhallen eller lyssna på, gud förbjude, musik. Frikyrkopastorer kokar ihop allehanda lögner om att homosexualitet leder till djursex och att det minsann är bögarnas fel att AIDS finns. De spritt språngande galna fundamentalisterna i sveriges frikyrkor vill ta bort rätten till abort och sprida sina "kristna familjevärderingar" (Läs: "Knip käft, stå vid spisen och föd barn, kärring!"). Alla dessa kränkningar av mänskliga rättigheter låter vi ske i kulturrelativismens namn.

Jag tycker det är dags att sluta mjäka med fundamentalister och låta relativismen inför "kultur" och religion dö. Jag vill leva i en värld där jag kan säga till en galenpanna att dennes åsikter är förkastliga och oacceptabla, utan att bli uthängd som rasist eller kränkare. Religionsfrihet innebär att var och en är fri att tro vad de vill, eller fri att inte tro på något alls. Det betyder inte att religiösa idéer och vanföreställningar är immuna mot kritik.

Överdrivna kulturrelativistiska idéer, dem ska man bara bunta ihop o slå hjäl...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar