09 mars 2009

Per Ewert svarar

Mycket oväntat har jag fått ett svar på mitt påhopp på Per Ewert, vilket förstås är mycket uppskattat. Det är alltid kul att sätta tänderna i nya dumheter. Per svarade via komentarerna i mitt inlägg, men jag tycker det förtjänar en plats på förstasidan. Och nej, det var inte hans briljanta argumentation som gjort att det tagit mig tid att besvara den, utan ett 3 månader gammalt flickebarn som upptar huvuddelen av min lediga tid...

Tack för mödan att sätta samman en replik till min artikel, även om jag nog tycker det var många ord men inte lika mycket substans. Som du ser när du läser närmare försöker jag inte alls ogiltigförklara evolutionsteorin (även om det självfallet finns flera punkter att diskutera kring den).

Du anför som jag ser det två argument till kritik mot min artikel:
1. Att betrakta universum som livstillåtande gäller bara det kolbaserade liv av vårt slag. Anra typer av liv skulle kunna uppstå i ett universum med andra konstanter.

Men detta påstående är felaktigt. Även om vi skulle se på exvs kiselbaserat eller t.o.m. arsenikbaserat liv skulle även de vara beroende av i stort sett samma värden, samma kraft i Big bang, samma fördelning mellan väte, helium och tyngre ämnen. Och så vidare.

Och 2: Liv kan uppstå av sig självt utan större problem och att "livsmolekyler" skapades via flera försök under en ogreppbar tidsrymd.

Påståenden av den typen bör du stödja detta med fakta. Och för att göra detta bör man rimligen citera välrenommerade forskare, men när jag gör detta avfärdar du det som en ogiltig appeal to authority-argumentation. Hur ska man annars göra för att understryka sitt resonemang med fakta??

Sammantaget ser jag inte att du har några hållbara argument mot min tes att universum och livet har en Designer. Titta gärna närmare på en mer djupgående argumentation i min bok "Vem tänder stjärnorna?" (smakprov på www.vemtanderstjarnorna.se )

Som någon påpekat finns alltid ett problem att bemöta kreationister, nämligen att ett felaktigt påstående som upptar en rad i kreationistens argumentation, ofta kräver flera sidor att förklara och bemöta. Jag ska göra mitt bästa för att förtydliga mina invändnignar mot farbror Ewerts artikel:

Tack för mödan att sätta samman en replik till min artikel, även om jag nog tycker det var många ord men inte lika mycket substans. Som du ser när du läser närmare försöker jag inte alls ogiltigförklara evolutionsteorin (även om det självfallet finns flera punkter att diskutera kring den).

Det kanske inte var avsikten, även om jag av naturliga skäl starkt ifrågasätter dina motiv, men tonen i din artikel ger definitivt sken av att du i princip förkastar hela teorin. Vi kan börja med premisserna för din argumentation och ta några axplock från din artikel:

"Men ateisten bortser då från Darwins insikt att hans teori, oavsett hur vattentät den var, inte förmådde förklara hela värden och dess historia."

"Låt oss därför hypotetiskt anta att Darwins teori skulle vara helt korrekt."

För det första, en teori som inte kan förklara allt behöver inte på något sätt vara felaktig. Faktiskt föklaras i alla vetenskapliga teorier bara en liten företeelse i världen och ämnar (mycket sällan) att förklara allt.

För det andra, man kan inte "hypotetiskt anta" att en teori är korrekt, eftersom en teori per definition är långt bortom stadiet för hypoteser. Om du inte känner till den semantiska skillnaden mellan innebörden av orden vetenskaplig teori och hur vi vardagligen använder ordet teori, så finns en alldeles utmärkt förklaring.

Dessutom är hela din argumentation att evolutionsteorin skulle stärka beviset för en Gud byggt på felaktiga premisser. Darwins evolutionsteori gör inte ens ett försök att naturligt förklara hur livet uppkommit, vilket inte heller är avsikten med den. Att Darwin i sin bok skriver att det är en skapare som blåst liv i ett "litet fåtal former, kanske bara en enda" är totalt irrelevant för byggandet av en teori runt fenomenet evolution. Darwin skulle även kunnat påstå att jorden är platt och att hans fekalier luktar rosor i sina böcker, men det som till syvene och sist överlever är de delar av teorin går att verifiera och falsifiera, inte vad upphovsmannen tycker. Du bygger utöver detta upp en falsk dikotomi-argumentation där man antingen måste förkasta evolutionsteorin, eller acceptera att det finns en gud, inga andra alternativ finns.

Jag anser för övrigt att det fegt av kreationister att fokusera så hårt på att kritisera dagens evolutionsbiologi utifrån Darwins personliga åsikter som finns nedtecknade i 150 år gamla böcker. De tankar och idéer om människor och världen som cirkulerade i samhället på den tiden är långt bort från vad vi idag skulle anse vara en human människosyn. Lika fegt vore det av mig att bedöma dagens kristna i Sverige efter hur kristna agerade på den tiden. Kanske bedömer Ewert en sekulär person efter samma principer som regerar inom religion, dvs att en urgammal bok ska diktera hur vi lever och lär? Den värsta sorten av denna typ av argumentation är de som via argumentum ad Hitlerum försöker hävda att evolutionsteorin är grunden till allt ont. Pinsamt Ewert. Mycket pinsamt...

Evolutionsbiologin idag har utvecklats till något som Darwin inte ens kunnat drömma om efter genetikens och cellbiologins framväxande. Darwin lade grunden till ett enormt forskningsområde som ändrats, byggts ut och inlemmat nya vetenskapliga discipliner och även lett till avknoppning av nya forskningsområden utanför biologin.

Åter till Ewerts "kritik" mot min kritik:

Du anför som jag ser det två argument till kritik mot min artikel:
1. Att betrakta universum som livstillåtande gäller bara det kolbaserade liv av vårt slag. Anra typer av liv skulle kunna uppstå i ett universum med andra konstanter.

Men detta påstående är felaktigt. Även om vi skulle se på exvs kiselbaserat eller t.o.m. arsenikbaserat liv skulle även de vara beroende av i stort sett samma värden, samma kraft i Big bang, samma fördelning mellan väte, helium och tyngre ämnen. Och så vidare.

"I stort sett samma värden" lämnar dörren öppen för mycken tolkning, vilket inte är önskvärt när man diskuterar vetenskap. Den rätta frågan att ställa är: -Vilka värden och hur mycket skulle de kunna skilja sig från de faktiska utan att liv (som vi känner till det) blir omöjligt. Men, för att börja från början kan vi kort summera och ta upp några argument som jag personligen tycker är starka, riktat mot argumenten för en skapare baserat på den antropiska principen. Jag har valt att översätta dem från ICC eftersom jag misstänker att mina länkar lätt blir olästa annars. Där finns även fina källhänvisningar och länkar om du önskar läsa ursprunget till argumenten, vilket jag vill rekommendera å det varmaste. I synnerhet med tanke på att det verkar som att du skrivit en hel bok med bland annat detta som premiss. Jag tänker inte bemöda mig med att hitta på särskilt många egna argument för att bemöta dina missförstånd och logiska felslut, eftersom de inte är nya och har bemötts åtskilliga gånger av personer som besitter en mental kapacitet långt över min.

- Om universum är så finjusterat för liv, varför är liv så extremt ovanligt i universum?

- Finjusteringsargumentet försvagas av det faktum att många fysiska konstanter är baserade på andra, vilket gör att den antropiska principen vilar på en grund av några få initiala förhållanden. Vidare kan olika initiala föhållanden leda till, i stort sett, samma resultat, ett exempel är initial-massan hos stjärnor och hur tunga metaller skapas i dem.

- En intelligent designer är inte en logisk slutsat av finjustering. Finjustering säger ingenting om motiv eller metoder, något som krävs för att definiera design. (Att livet är så sällsynt och tagit sådan fantastisk tid på sig att uppkomma är ju ett argument mot att liv är ett motiv för design).

- Den antropiska principen är faktiskt ett argument mot en omnipotent skapare. Om gud kan göra vad som helst, borde han kunna skapa liv i ett universum där förutsättningar för liv inte finns.

Och 2: Liv kan uppstå av sig självt utan större problem och att "livsmolekyler" skapades via flera försök under en ogreppbar tidsrymd.

Påståenden av den typen bör du stödja detta med fakta. Och för att göra detta bör man rimligen citera välrenommerade forskare, men när jag gör detta avfärdar du det som en ogiltig appeal to authority-argumentation. Hur ska man annars göra för att understryka sitt resonemang med fakta??

Till att börja med bör vi nog reda ut ytterligare ett av dina missförstånd. Appeal-to authority innebär att du använder en persons auktoritet inom ett område (att leda kartläggning av genom) till att stärka uttalanden som denne person gör inom andra områden (huruvida liv är designat eller inte). Hade du hänvisat till en vetenskaplig peer-reviewad artikel som denne person hade skrivit i ämnet, hade det varit en helt annan sak. Jag hoppas verkligen inte att dina missförstånd sträcker sig så långt att du tror att man (generellt sett) inom naturvetenskapen blint litar på någons ord bara för att de tidigare publicerat något vettigt. Upprepbara, verifierbara fakta är det som ger tyngd åt en argumentation.

För att understryka detta påstående med fakta, skulle jag vilja hänvisa till Wikipedias fantastiska artikel om abiogenes där referenslistan torde vara nog för att ge dig kvällsläsning ett bra tag framöver. Värt att notera är att abiogenes och livets uppkomst är områden där mycket forskning fortfarande återstår och många frågor ännu är obesvarade. Det betyder inte att det är omöjligt eller osannolikt för det. Baserat på vad vi hittills vet om världen är det faktiskt långt mycket större sannolikhet för att det faktiskt finns en naturlig (om än komplicerad) förklaring till uppkomsten av liv än att en gud ingripit. Och försök inte komma med futtiga invändningar om en "intelligent designer" när vi alla vet att det är den judeo-kristna guden du önsketänker dig som skapare.

Sammantaget ser jag inte att du har några hållbara argument mot min tes att universum och livet har en Designer. Titta gärna närmare på en mer djupgående argumentation i min bok "Vem tänder stjärnorna?" (smakprov på http://www.vemtanderstjarnorna.se/)

Nej, du gör ju inte det. Tyvärr beror det knappast på mina argument, utan snarare på din dogmatiska tro starkt fördömer ifrågasättande och rationellt tänkande. Jag undanber mig dina försök att finna svaret på frågan Varför, när det enkla svaret är: -Frågan är överflödig. Det är magiskt tänkande att tro på ett syfte eller en vilja bakom allt som sker.

5 kommentarer:

  1. Bra svarat. Tyvärr tror jag dock inte att det kommer att få Per Ewert att begrunda sin ståndpunkt.

    SvaraRadera
  2. Nej, precis. Det trista med att diskutera med kreationister är att de ofta är immuna mot fakta och argumentation.

    SvaraRadera
  3. "Det är magiskt tänkande att tro på ett syfte eller en vilja med allt som sker" - men är det magiskt tänkande att tro på ett orsakssamband? Är det inte tvärtom grunden för allt vetenskapligt tänkande? (Men nog är det mänskligt i god mening att se även vetenskapligt väl utforskade processer som t.ex. ett barns tillblivelse eller vårens ankomst som en form av "vit magi"!).

    Om något har en början har det en orsak. Är universum självexisterande och evigt behöver det dock ingen orsak. (Då tillmäter vi universum samma egenskaper som brukar tillskrivas Gud och vi får en slags nypanteism - a-teism och pan-teism har sannerligen sina beröringspunkter, ungefär som livsfilosofierna att allt som sker är lika absurt och att allt som sker är lika naturligt).

    En verkligt dråplig formulering från dej Marcus är följande:

    "Den antropiska principen är faktiskt ett argument mot en omnipotent skapare. Om gud kan göra vad som helst, borde han kunna skapa liv i ett universum där förutsättningar för liv inte finns."

    Replik 1): Det är ju just precis vad vi menar att Gud har gjort, alldeles speciellt redan i ett ögonblick där ett INTET (materiellt sett) blev NÅGOT som kunde bära fram biologiskt Liv.

    Replik II) (till den som menar att det i så fall var "fusk" därför "förutsättningar för liv" på något sätt blivit till av sej själv eller funnits i evighet): Det går knappast att föreställa sej hur Gud skulle kunna skapa liv utan att i samma veva skapa förutsättningar för liv i denna form, och därför blir din utsaga meningslös. Inte ens en allsmäktig Gud kan göra nonsens, t.ex. lugga en flintskallig (annat än under armarna, som bekant ;o).

    SvaraRadera
  4. Hej Andreas!

    "men är det magiskt tänkande att tro på ett orsakssamband? Är det inte tvärtom grunden för allt vetenskapligt tänkande?"

    Syfte eller vilja är inte samma sak som orsak. Inte ens i närheten. Dessutom upphävs faktiskt kravet på orsakssamband på kvantnivå.

    "Är universum självexisterande och evigt behöver det dock ingen orsak. (Då tillmäter vi universum samma egenskaper som brukar tillskrivas Gud och vi får en slags nypanteism - a-teism och pan-teism har sannerligen sina beröringspunkter"

    Panteism har inget med ateism att göra då ateism definieras som avsaknaden av tro på någon gud. Däremot finns det möjligtvis beröringspunkter mellan sekularism och panteism. Ditt lilla associationsexperiment förefaller mig dessutom meningslöst, annat än för att försöka reta en ateist genom att säga att han egentligen är panteist. Bara för att det inte existerar några bra teorier runt vad som hände fram till ca 10^-34 sekunder efter big bang, betyder inte att man behöver ta till gud. Det finns t.ex hypoteser om att universums existens är resultatet av en kvantfluktuation etc. Ingen påstår dessutom längre på allvar att universum är evigt. Steady state-teorin dog på 60-talet.

    Det fullständiga argumentet runt den antropiska principen och en omnipotent gud är ju frågan varför universum tycks förefalla uppkommet runt helt naturliga processer. Som jag skrev tidigare kan vi förklara en hel del förutom de där 10^-34 sekunderna som skedde precis efter big bang. Vad är poängen med en omnipotent gud som inte gör sig synlig på något sätt efter det? Det tillför inte något som förklaring utan skapar bara behovet av att föklara en massa andra saker istället.

    SvaraRadera